Om sisådär 45 minuter påbörjas det sista året som tonåring, ja, kanske till och med ungdom för min del. Om ett år får jag inte längre njuta av att få betala mer rimliga priser i kollektivtrafiken, jag kan då inte längre skylla på min unga ålder om jag gör något mindre smart och jag kan då inte längre räknas in under kategorin "barn". Jag vet i och för sig inte om jag gör det sist nämnda nu för tiden heller, men jag vill tänka att jag ändå gör det. Om ett år kommer ettan i min ålder bytas ut mot en tvåa, och det hela känns himla vemodigt. Men det är ju ändå ett år kvar.

 

I skrivande stund kan jag inte komma på en enda bra sak med att fylla nitton. Det här med att åldras är inte riktigt min grej, har aldrig varit. Så många ålderskriser som jag har genomlidit är troligtvis inte normalt, och inte tusan blir det bättre med tiden! 

 

Men men, om ett år kanske jag sitter här på min säng och tänker "Äcsh, det var ju ingen skillnad!" eller så tänker jag att det blev så mycket bättre än förväntat. Jag vill hoppas på det sist nämnda, och helt ärligt så är det nog inte så svårt att uppnå.

 

Jag ska ta vara på det här året! Jag ska åka så mycket tåg och jag ska ha det så fantastiskt som bara ungdomar kan ha! Jag ska leva livet! Precis som jag lovat mig själv alla andra dagen-före-födelsedags-dagar. Det ska bli underbart!

Nu ska jag återgå till livet som 18-åring i 35 minuter till. Hur ska dessa få minuter spenderas då? S T Ä D N I N G. Som vanligt. Men jag klagar inte, tvärt om, jag njuter. Än så är jag inte gamal och grå, nej, det där tar vi imorgon!